Lena Hilmersson

Att skriva och 2014 ge ut ”Om inte Rasmus fått röda hund”, veta att jag hade skapat något så bestående var en härlig känsla. Sedan dess har jag fått uppleva detta två gånger till. 2018 kom ”Om det inte hade hänt” och 2019 ”Och vinnaren är…” och jag blir lika stolt och glad varje gång jag får hålla en alldeles färsk och nytryckt bok i min hand

Det är inte något som bara går som på räls, varje bok har haft sin resa. Det är många timmars tragglande, vånda, skrivkramp ibland men även eufori när det verkligen fungerar – så till slut är då grundtexten klar. Sedan är det ”bara ” kvar att bearbeta, putsa, skriva om och så putsa lite till innan det är dags för nästa fas. Det är förlag, ytterligare omskrivningar, korrektur, omslag, marknadsföring och tusen andra detaljer som jag lyckas förtränga mellan varje gång. Ibland kan det kännas övermäktigt men jag är född envis. Att jag redan ett par år innan ”Om det inte hade hänt” kom, hade sagt att jag skulle ha en releasefest till ett speciellt datum satte ju onekligen en viss press på mig också.

Alla i släkten anser att min lust att skriva kommer från mormor. Hon älskade att berätta sagor och fick en del publicerade i dagspress. Jag gjorde några stapplande skrivförsök som ung och gillade uppsatsskrivning i skolan men skrivandet har under drygt fyrtio års tid framför allt handlat om mina dagböcker. Det är en skön avrundning på dagen som känns omöjlig att vara utan. Ibland blir det bara några rader, ibland många, många sidor som till exempel när jag träffade min man, Roger…

Någonstans fanns ändå längtan efter att skriva ”på riktigt”. För detta krävs tid och inte minst en idé och länge saknades båda. När döttrarna blev äldre började det trots allt skapas utrymme och jag började gå på skrivarkurser. År 2010 var jag för första gången på Löfsta Bruk i Uppland där vi fick till uppgift att skriva något om ordet ”Tystnaden”. Mitt bidrag blev en halv sida om morgonen efter det att ett par hade grälat. Responsen från de övriga deltagarna var överväldigande och de bombarderade mig med frågor långt efter att lektionen var slut. Då hade jag själv ingen aning om svaren men även min nyfikenhet var väckt. Här fanns min historia! Resultatet blev boken ”Om inte Rasmus fått röda hund”.

De flesta böcker som skrivs idag är deckare eller fantasy men jag vill att mina romanfigurer ska vara vanliga människor, deras vardag och relationer. Det är viktigt att berättelsen har ett driv också som lockar läsaren att fortsätta. Det handlar inte om mig själv men många platser och detaljer finns i verkligheten och min familj är faktiskt med på ett hörn i alla mina böcker. Kan du gissa vilka som är vi?

Under alla skrivprocesserna har jag varit med i cirklar på studieförbund, för närvarande på Sensus i Linköping. Vi är några likasinnade som hjälper varandra med våra texter, det är både inspirerande och nyttigt. Dessutom har Roger alltid varit mycket stöttande om än totalt oförstående för mitt skrivande (ungefär som jag är inför hans golf och bridge).

Jag är född och uppvuxen i Jönköping och även om många kamrater var medlemmar i olika frikyrkor var jag inte själv religiös. Jag respekterade dem så länge de respekterade mig. Efter studenten åkte jag till London för att arbeta på ett hotell. Den staden kom att bli min favorit men efter ett och ett halvt år tog arbetstillståndet slut så det var bara att packa väskan och åka hem till Sverige igen.

Egentligen lockade storstaden men det blev nya hotelljobb i lilla Stenungssund och Uddevalla innan flyttlasset gick till Linköping för trettiofem år sedan. Efter ett år där var det dags att sadla om och jag började läsa till Ekonom på Linköpings universitet. I slutet av min utbildning fick vi våra barn, två tjejer med smak för äventyr visade det sig. Det blev både år som utbytesstudent och collegeutbildning utomlands så när vi pratar engelska i vår familj är det med brittisk, australiensisk och amerikansk accent. Alla bor numera i Sverige vilket mamma är väldigt glad över, inte minst som barnbarnen har börjat komma i rask takt.

En fördel med att vara ekonom är att man kan arbeta i vitt skilda branscher. Det har jag utnyttjat flitigt, arbetar just nu på en statlig myndighet. Min absoluta specialitet är Excel. Jag älskar det programmet och vad man kan göra med det, muttrar titt som tätt över Word som inte är lika lydigt gör som jag vill.

Det tar tid från det att man har skrivit klart och den nya boken finns tryckt och färdig. För att ändå ha något att lämna in till min härliga skrivgrupp varannan vecka har jag fortsatt med ett fjärde alster som har arbetsnamnet ”Ett liv som Annelis”. Den är en direkt fortsättning på ”Och vinnaren är…” även om det är ett helt annat tema den här gången. Håll ögonen öppna för den boken så småningom!